bbqvillage

Jaha... Nyss hemkommen från Uppsala och den där fotogrejen. Blev riktigt nice bilder faktiskt. Synd bara att jag är så dålig på att posa. Andreas studio var i alla fall skitmysig, för er som råkar bry er.

Resten av kvällen verkar bli lite vissen. Rebecka den fjanten dissade mig och ska dra till Enköping istället. Great. Så ensam och övergiven blev jag och ganska sur för den delen också, men när jag snackade med Brave och det lät som om han skulle ut i alla fall så steg humöret igen. Så får se vad som händer helt enkelt...

Äntligen har jag fått en tid för undersökning av mitt knä! Äntligen ska jag få en riktigt diagnos! Hoppas, hoppas, hoppas att det inte är något allvarligt!

NU ska jag gå och spela plump!!"!

Ja, så i helgen blev man bjuden av Robin till någon inflyttningsfest i Vänge. Genast hörde jag med Alex och Sara, tyckte det var dags för dem att åka riktigt långt för en fest.

Kvällen blev riktigt nice. Förfestade lite hemma hos mig över tårta och grogg (inte en så bra blandning måste jag säga) och sen var vi iväg. Vi kliver av vid Vänge och Alex utbrister "Det här känns ju som Göteborg", (hon syftar på att vi hamnat mitt på landet), men jag instämmer icke "Nej, här är det ju inte bara åkrar heller." Så dyker Robin och någon snubbe upp med bilen, kör iväg oss i några minuter och stannar framför ett litet hus. Runt omkring oss är bara åkrar. "Alex, det här känns som Göteborg."

Festen drog igång och jag måste säga att vi hade riktigt roligt. Alex och min släkt blev större under kvällen då vi hela tiden fick fler och fler kusiner. Trevligt.

Robin hade sagt några dagar innan att snubbarna som skulle komma på festen för det mesta lyssnade på Hiphop och R&B, tror ni det stämde eller? Så jag, Alex och Sara tänkte visa vart skåpet ska stå och körde igång en cd vi tagit med. Tror vi inte ens hann spela igenom första versen innan den stängdes av. Härligt. Till råga på allt glömde jag cd:n där, stackaren, den kommer nog aldrig mer få spelas -.-  Jag lider med den...

På morgonen vaknar man, tillsammans med fyra andra, alla ihopknölade på två madrasser, av att Robin har panik och inte kommer ut ur rummet. Handtagen i huset var lite störda och ramlade av då och då, vilket hade lett till att vi var innestängda. Som tur är var vi inte de enda vakna, så Robin lyckades tillkalla uppmärksamhet och vi blev lyckligtvis utsläppta.

Mötte TH:s och mitt span på festen.
Jag: Andreeeaas!
Får en väldigt konstig blick från honom och jag inser att han har ju självklart ingen aning om vem jag är, så jag försöker rädda situationen: Visst heter du så? *oskyldig blick* Du gick på GUC va?
Andreas: Aah, jo det stämmer. Vem är du?
Jag: Erika, jag går också på GUC. Du och dina kompisar kastade apelsiner på varandra.
(ännu en lite konstig blick)
Andreas: Ha, aah, det är nog mycket möjligt.

Dagen efter fyllde man ju år också.
R: Erika? Grattis! Hur känns det?
J: Tack, det känns super!
R: Jag hade faktiskt tänkt fixa frukost på.. eeh.. madrassen, men det finns ingen frukost. Och jag hade tänkt typ baka en tårta. Men det finns inget att baka en tårta av. Men om du vill kan jag slå in en öl?
J: Nä, det är nog lugnt, men tack ändå.
R: Men vänta här, jag ska hitta något!
Han kommer tillbaka efter ett tag.
R: Tyvärr, jag hittade ingen present. Men du kan få lite vatten om du vill?
Haha, ja, det är ju tanken som räknas =)

Tyvärr är hela bloggen seg i huvudet och det tar tre hundra år att lägga upp en bild, så alla bilder får komma senare. Tillsvidare får ni nöja er med Alex bilder http://www.alindgren.blogg.se/

//Erika

Det var tidigt på morgonen när jag kastade en blick på klockan. 06:57. Fan! Dags att gå till bussen och där stod jag fortfarande med pyamas och oborstat hår. Jag brukar hinna i vanliga fall. Men inte idag. Orkade verkligen inte stressa och springa till bussen. Så istället räknade jag ut att det gör ingenting att jag kommer lite försent idag. Vi har samma lektion hela dagen och en timme mer eller mindre spelar ju ingen roll. Guuud vad smart jag är! För när jag sitter på bussen en och en halvtimme senare messar Desse (som var i tid till skolan) att läraren är sjuk och vi börjar inte förrän halv elva. Underbart glad jag blev. Visst, jag skulle kunna ha sovit två timmar till om jag hade vetat om det, men nu slapp jag ju i alla fall sitta i skolan och uggla två timmar förtidigt idag igen. Dessutom hann jag ju fixa håret (och läsa igenom tidningen med en kopp te i handen), så för en gångs skull stod inte håret ut åt alla håll. En trevlig omväxling.

Dags att tvinga sig till att lära sig om upplysningens tankar och idéer samt franska och industriella revolutionen. Mums.

Jag har lagt märke till att flera bloggare verkar ha en Mr X. Idag stötte jag ihop med en Mr X och det var kärlek vid första ögonkastet. Jag stod och väntade på bussen när han trippade förbi i sin snygga lilla tröja. Han var verkligen grymt söt! Tyvärr vågade jag ju aldrig hälsa på honom, men han verkade ändå väldigt upptagen. Han strosade förbi med nosen högt i vädret. Nästan skuttade fram. Glodde storögt på ett litet barn som klättrade på staketet. Knuffade på en i sitt sällskap. Luktade på marken. Åt en fimp. Viftade på svansen. Ååh, Mr X var verkligen så söt.

Vad händer? Jobbat hela dagen och när jag äntligen får sätta mig i bilen för att slappna av till lite The voice så är det reklam. Hela vägen hem. De kör samma reklam tre gånger om. Varför? Skippar de musiken helt nu eller...?