bbqvillage

Välvårdade naglar, perfekt lagda makeuper, spännande frisyrer och häftiga kläder. Mode har länge varit till för framförallt tjejer, men äntligen verkar det vara dags för männen att öppna fler dörrar in till modevärlden. Intresset för mode bland männen ökar allt mer och mer. Bloggarna om mode är många och besöks av både killar och tjejer som tycker till om höstmodet 2007.

   Jag tillhör väl inte direkt en utav de mest modeintresserade tjejerna, men även jag tycker att det är kul att bläddra i tidningar fyllda med höstens trender. Jag skulle inte kalla mig själv modemedveten, men helt klart påverkas jag av vad som är modernt eller inte modernt.

   Killar börjar öppna upp ögonen för mode allt mer, vilket jag tycker är väldigt roligt. Att killar och tjejer kan dela olika intressen är skoj, man får ju så många fler att diskutera sitt intresse med. Dessutom får vi se saken ur andra synvinklar och får så mycket fler åsikter om saker och ting.

   På bloggar sprider båda killar och tjejer sina åsikter om modet, hetast just nu är att diskutera höstmodet för 2007. Alexander Karlsson skriver både för Aftonbladet och Collective om mode. Han tipsar om vart man kan fynda, vad som kommer att hålla över hösten fram till våren och vad som är hetast just nu och det känns som om han framförallt vänder sig till killar.

   På en av hemsidorna har han tips för killar som ska tillbaka till skolan, en snygg skolstartsoutfit bestående av gråa jeans, en enkel vit skjorta och med svarta accessoarer så som ett skärp och en väska. Han tipsar om att man gärna kan byta ut de svarta accessoarerna till något i en roligare färg för att bli av med det gråa trista. Den iden gillade jag. Att i botten vara klädd i någon mörk färg, i t.ex. svart eller grått som enligt Alexander ska vara några av de trendiga färgerna i höst, för att sedan piffa upp stämningen med färgglada matchande accessoarer. Jag brukar själv köra på den stilen ibland, fast jag har lite ont om färgglada accessoarer, mest röda faktiskt.

   På Aftonbladets hemsida får Alexander mängder med frågor från framförallt killar om höstens mode. Där kan man läsa om höstens klädval, skor, jackor och frisyrer. Ett av tipsen han gav var hur han trodde att det började bli dags att spara ut håret för killar, han hade inte sett så mycket av de där riktigt kortklippta frisyrerna, vilket jag gillade. Personligen gillar jag bättre lite halvlångt hår än de där stubbiga huvudena som man ser lite varstans.

   Lite halvdant tyckte jag om höstens långa koftor till killar, tyckte inte riktigt att det var så snyggt som Alexander påstod. Jag kan förstå att det på hösten är mysigt att krypa ihop i en stor kofta, men de koftorna till killar som jag hittade bilder på var inge vidare överhuvudtaget då de gav killarna en lite feminin look.

   Min bror är inte så mycket för mode, men hur han spenderar sina pengar får mig lite fundersam. Jag har inte så gott om pengar och väljer bort märkeskläder för att kunna ha råd med fler saker och samtidigt kunna gå ut och roa mig. Min bror däremot är väldigt petig med vilket märke hans kläder har och lägger gärna sina pengar på en dyr tröja för samma pengar som jag skulle kunna få fem stycken för. Tydligen är det viktigt att ha rätt märke på underkläderna också. Han kan lägga ut ett par hundra för ett par kalsonger medan jag glatt betalar mina 50 koronor för mina.

   I en utav frågorna på Aftonbladet dyker en undran upp om det inte är för kvinnligt att vara modeintresserad. Glad blir jag då Alexander helt övertygad skriver att mode inte är något exklusivt för tjejer och att det är naturligt att killar 2007 bryr sig om sitt utseende. Jag håller helt och hållet med, det finns inget annat än positivt med att killar är modeintresserade, varför skulle inte de få frossa i det sköna höstmodet?

Kräftskiva. Jag tror jag äntligen börjar förstå charmen med det hela. Åkte ner till västerhaninge med famlijen igår till en barndomskompis, Simon, och hans familj. Vi kom sent som vanligt (min familj suger på att hålla tider) så det var redan massa folk där som vi hälsade lite smått på. Dags att slå sig ner för att slurpra kräftor. Själv har jag faktiskt aldrig riktigt vart så mycket för kräftor (jag smakade senare och det var faktiskt smaskens) så jag satt med en påseräkor. Andra år har jag alltid gjort som bror Tim gjorde igår, köpt en sallad eller något att äta istället. Men den här gången kände man sig mer som en i gänget, jag åt ju åtminstonde skaldjur.
   Tim och jag fick ganska bra plater vid borde, mittemot mor och far så att jag hade nära till mina räkor och så att far kunde langa över lite cider. Brevid oss satt ett par som var väldigt trevliga, Simons farbror och hans fru. David tror jag att farbrodern hette och hanvar bland det roligaste jag mött. Antagligen berode det väl lite på alkoholen och alla nubbar, men han pratade på konstant om alla möjliga sjuka saker. Han lärde ut viktig kunskap till mig och Tim. Vi fick lära oss vad som var hon- och hankräftor (honorna har bredare bakar) och att den sista lilla slurpen i en vinflaska brukar bli konstig (grummlig eller nått, jag fattade inte riktigt) och att den lilla skvätten kallades för pojken. Sedan skulle han förklara för Tim varför det var så bra att vi skulle sova över i Västerhaninge och inte ta bilen hem till lilla Grillby igen (bortsett från att både mor och far kunde supa så mycket de ville då). I VH (västerhaninge) har de en coca cola fabrik och vattnet till den hämtar de tydligen från sjön Öran, som ligger ungefär där vi skulle slagga. Så då tyckte farbror David att om man ville skryta med att man hjälpt till att skapa Coca Cola så kunde man ju ställa sig och pissa i sjön. Haha förstod inte riktigt kopplingen där med att vi skulle sova i VH, men men. Han var lite lustig den mannen =)

Visserligen en bild från förra helgen, men iaf, jag i min kräftröda klänning

  Hur som helst så gick det upp för mig att kräftskivor är ju faktiskt vansinnigt trevliga. Den här var nog den roligaste jag har varit på. Egentligen är det en ganska sjuk ide. Sitta och klämma i sig kräfotr medans man på huvudet (vi hade även en haklapp runt halsen) bär en hatt med en bild på det man äter. Därimellan ska man sjunga lustiga små visor och hälla i sig sprit. Helt totalt galet, men helt totalt kul.
   En annan sak som gick upp för mig den kvällen är hur gulligt det är när par lyckas hålla ihop så länge. Är inte det bland det sötaste? Jag tänkte på det medan jag satt och lyssnade på hur alla satt där med sina kräfthattar och kräfthaklappar och pratade väldigt gamla minnen med sina fruar respektive männ. Tänk hur länge de har hållt ihop, hur bra de egentligen känner varandra och på hur mycket de har varit med om tillsammans. Som min egen mor och far, de träffade varandra i min ålder och är fortfarande tillsammans. Mor har berättat att de träffades på en fest, den kvällen var mor bara ute efter fars öl, men då de träffades på en fest efteråt hade tydligen läget ändrats och sen dess har de varit tillsammans. Hur sött som helst. =) 
  Simons far fick i sig några nubbar och tillbringade en ganska lång stund till att förhöra mig om festen jag skulle dra med Simon till efteråt. Jag förstod ungefär hälften av vad han sa. Han började svammla något om att jag skulle ta hand om Simon, se till så att killarna inte gav sig på honom (jag tror det var så han menade iaf) och han avslutade tillsist med att fråga Borde jag vara förvirrad? Det gjorde i alla fall mig förvirrad så samtalet avslutades där. Men han kom tillbaka strax innan vi skulle gå för att berömma min klänning och fotlänk, dock dissade han mina fina strumpor rejält. Varför vet jag inte, var ju inget fel med dem...

Simon och jag försvann väl från kräftskivan runt elva tiden för att ta oss till Tumba, hem till min kära kusin som skulle ha en liten fest. Då vi kom fram var alla (nästan i alla fall) aspackade och två killar kom nerrammlandes från trappan. Alex, min underbara kusin, kom framfarandes direkt och skrek ut till alla att jag var hennes kusin. Det var så mycket folk så jag orkade inte ens hälsa på alla, utan Simon och jag slog oss ner i soffan där vi mötte den konstigaste snubben någonsin. Han var aspackad, dansade konstig och man förstod inte ett ord av vad han sa, han pratade varannat ord svenska och vartannat ord spanska. Visade sig sen att nästan varenda en på den festen undvek honom för de tyckte han verkade lite läskig. Snäll som jag är fick jag hjälpa honom på med skorna när han äntligen skulle gå, dock mest bara för att jag inte ville att han skulle somna om så att hans polare var tvunga att lämna honom där. XP
   Det var en trevlig fest, väldigt fulla människor dock, så det var synd att vi kom dit så sent. Var väl där i två timmar innan alla drog hem och då var Simon och jag redo för att sätta igång och festa. Istället satt jag och pratade ett bra tag med Viggen som hade ringt, den lilla lusen höll till i Uppsala den här kvällen. Jag tror jag uppfattade honom fel, för det lät som om han hade dansat på Sevenelven, men det borde ha blivit någon missuppfattning där. Jag berättade istället glatt att jag hade en väldigt röd klännig på mig kvällen till ära eftersom jag hade varit på kräftskiva och kräftor är röda så jag hade tyckt att det hade ju varit ganska passande. Diggar mina klädval, haha.
   Väldigt kul var det på tåget hem dagen efter också. Kände mig ganska överklädd där jag satt i min klännig på ett äckligt tåg mitt på dagen en söndag. Simon påpekade dessutom att jag stack tydligen ut ganska rejält med den där röda färgen, men det tyckte jag bara var väldigt trevligt. Haha, alltid kul att synas. Eller ja, kanske inte alltid... =P
   Ja, ja, tror jag har snackat gojja alldeles för länge nu, så ska väl avrunda det här. Borde dessutom sätta mig ner och skriva min uppsatts om mode. Har betämt att den nog kommer handla om att killar börjar bli mer och mer modeintresserade, så vi får väl se hur det går. Puss och hej!   

En dyster himmel täckt av gråa moln. Små, små droppar från ovan tillsammans med svaga vindar svepandes över trädtopparna. Trots att jag inte alls kände för det tvingade jag mig ut i det dystra vädret för att ta en liten promenad med hunden. Väl ute ändrade jag mig ganska snabbt, idag var det inte lika kvavt i luften som igår så jag bestämde mig för en långpromenad i skogen. Innan jag ens kommit halvvägs började de små dropparna från himmelen bli allt fler och fler. Jag drog på mig luvan och fortsatte gå, det var trots regnet ganska mysigt ute i skogen. Faktiskt så kände jag mig bara gladare och gladare ju mer regnet öste ner. Jag började skratta och prata med Zingo (hunden) medans vi gick, samtidigt som vi båda bara blev blötare och blötare. Jag slängde av mig luvan och släppte ut håret, lät det spreta åt alla håll och kanter. Medan Zingo stannade till för att tugga i sig några blåbär satte jag igång att springa som en tok längs stigen. Zingo hakade snappt på och vi sprang och sprang genom skogen, sicksackade mellan rötter och stenar, tills vi kom fram till motionsspåret. Där vart jag tvungen att koppla Zingo då vi mötte någon som var ute och gick. Så fort vi passerat henne satte vi igång att springa allt vad vi hade igen. Vi sprang nästan hela vägen hem, stannade till lite för att leka i geggan och hela tiden kände jag mig strålande glad. Ju mer regnet öste ner destu mer log jag för mig själv. Tror dock inte att Zingo var lika glad över vattendropparna som stänkte ner på oss.

Suck. En ganska seg dag idag. Inget speciellt har alls hänt. Spacklat lite vägg ett tag på morgonen, renoveringen av mitt rum går verkligen långsamt. Tror jag snart har hållt på en månad och har fortfarande inte kommit längre än till spacklingen. Alltså är allt jag gjort är att flyttat ut alla saker för att sedan riva bort tapeterna. Och nu jobbar jag på med spacklingen, som tydligen man måste vara väldigt noggran med eftersom jag ska måla sen. Suck. Men det är ganska kul emellanåt. Snart ska jag sätta igång att slipa, vilket jag tror kommer bli pest och pina. Men det återstår att se. Målningen ser jag fram emot. Har bestämt mig för tre olika färger i rummet. En vägg ska vara tapetserad med svarta, mönstrade tapeter. Resten av väggarna ska vara lite beigevita medan jag på garderoberna ska måla mörkbrunt och sedan ännu mörkare bruna mönster. Så att det nästan blir som en stor tavla. Det ska i alla fall bli skoj.

  

Då jag tröttnade på spackligen var det dags för hundarna att rastas. Var verkligen på det konstigaste humöret. Min bror var trött tror jag för han satt hela tiden och drog massa konstiga skämt (han är numera Tim - den allsmäktige), vissa som jag inte förstod överhuvudtaget, men garva gjorde jag. En stund kändes huvudet helt tom, nästan som om jag vore full. Så jag fummlade med att få på Zingo kopplet och sen bar det iväg ut i skogen med min bror strax bakom mig som rockade loss ganska rejält emellanåt till tonerna som strålade ut från hans mobil.
   Sen var det dags för jobbet (den konstiga trött/fullhets känslan var borta som tur var), idag var det trappstädning och gräsklippning som gällde. Varmt som fan! Fick gå en liten promenad med gräsklipparen till och från torget i Grillby, vilket är en liten bit från där jag bor. Mötte lite folk på vägen, vissa garvade och andra gav bara mig och min söta lilla gräsklippare konstiga blickar. Anette, Rebeckas mor, frågade glatt om det var min nya rullator och Sandra (tror jag hon heter) påpekade ännu gladare att det faktiskt inte fanns något gräs mitt på gatan.

Nu när jag ändå håller på och skriver kan ja ju berätta att mina vackert smidda planer över att få far att gå på bio med mig gick suveränt. I lördags fick jag äntligen se Pirates. En väldigt bra film som rekomendras till alla (fast alla har ju förstås redan sett den, åtminstonde bland de jag känner, därför jag tvingade far). Han bjöd t.o.m. Fast egentligen var tanken att han skulle bjuda på bion och jag skulle ha bjudit på glass innan den började, men glassen hann vi inte alls med. Typiskt min famlij. Alltid sena och ont om tid. Långsama och söta som små sniglar =) Så nu är jag skyldig min far en glass, men det ska väl gå att lösa någon dag.

Idag var jag för en stund utklädd i en väldigt grön regnkappa full med lisebergskaniner undertiden jag jobbade. Det regnade ute och far min kunde inte hitta några regnkläder åt mig, så jag fick dra på mig den där och ge mig ut med min ogrässkrapa i högsta hugg. Som tur är jobbar det mest bara gamla gubbar där, så det gjorde mig inte så mycket. En av dem fällde någon glad kommentar om parkarbetare som jag inte riktigt hörde, men förstod att han syftade på min vackra utstyrsel. Som tur är slutade det regna ganska snart så jag kunde dra av mig den. Den var inte bara ful, utan klumpig också. Så fort det blåste fylldes den med luft så att jag måste sett ut som världens största (och troligtvis enda) levande gröna boll. 
    På jobbet idag var jag även nervös över att det var "gångstils-killen" som hade tänkt bjuda mig på bio. far skvallrade om att det var någon sommarjobbare som hade tänkt fråga mig. Genast blev jag nervös över att det skulle vara den där killen jag sett första dan som hade stegat omkring med matchosteg och viftat hej vilt med axlarna för att sen boxa en av gubbarna på armen, i tron om att han var så häftig. Jag delade inte riktigt hans uppfattning. Hur som helst så frågade aldrig någon, fick höra sen att killen inte vågade, vilket var synd. Lite nyfiken var jag allt på vem det var =P Dessutom verkar mina övertalningsförsök på famlijen över att vi ska gå och se Pirates inte ha någon större framgång. Min mor sa direkt att det var ingen film hon ville se överhuvudtaget och min bror hade inte sett tvåan än. Men jag har fortfarande mina förhoppningar om att det ska bli lite Pirates i alla fall, far har ju trots allt inte svarat än.
   Ikväll blir det (efter lite strul hit och dit) krogen i Uppsala som gäller. Rebecka var nyss över här och lät lite tveksam om vi skulle åka eller inte, hade lite problem med skjus, men mina älskade föräldrar ställde upp. Stackarna, de måste verkligen hata att jag hela tiden åker fram och tillbaka till Uppsala mitt i natten. 
   Just nu sitter jag och lyssnar Infinite Mass - Bullet. Vet inte riktigt varför, men jag blev väldans glad när Pw skickade den till mig tidigare idag. For upp ur stolen och skuttade som en tok. Vilket kanske ganska ofta händer mig om jag tänker efter, att jag beter mig som en tok menar jag. Specielt om jag umgås med Jennie, som alltid kommer på tokideer, som den gången vi fick för att gå igenom skolans korridorer som struttsar. En väldigt vacker syn för alla andra elever kan jag tänka mig. Haha!
   Sakar Jennie, hon är långt borta någonstans med sin familj. Lyssnar nu på "I won't let the sun go down on me" som hon och jag sjöng på senaste gången vi var ut och festade. Tror det var då vi stod i ett parkeringshus, jag barfota på en liten plastpåse medan hon vandrade fram och tillbaka framför mig och skrattade och pratade på. Tycker hon kan komma hem nu!