Hur man kan hjälpa till att skapa Coca Cola

Kräftskiva. Jag tror jag äntligen börjar förstå charmen med det hela. Åkte ner till västerhaninge med famlijen igår till en barndomskompis, Simon, och hans familj. Vi kom sent som vanligt (min familj suger på att hålla tider) så det var redan massa folk där som vi hälsade lite smått på. Dags att slå sig ner för att slurpra kräftor. Själv har jag faktiskt aldrig riktigt vart så mycket för kräftor (jag smakade senare och det var faktiskt smaskens) så jag satt med en påseräkor. Andra år har jag alltid gjort som bror Tim gjorde igår, köpt en sallad eller något att äta istället. Men den här gången kände man sig mer som en i gänget, jag åt ju åtminstonde skaldjur.
   Tim och jag fick ganska bra plater vid borde, mittemot mor och far så att jag hade nära till mina räkor och så att far kunde langa över lite cider. Brevid oss satt ett par som var väldigt trevliga, Simons farbror och hans fru. David tror jag att farbrodern hette och hanvar bland det roligaste jag mött. Antagligen berode det väl lite på alkoholen och alla nubbar, men han pratade på konstant om alla möjliga sjuka saker. Han lärde ut viktig kunskap till mig och Tim. Vi fick lära oss vad som var hon- och hankräftor (honorna har bredare bakar) och att den sista lilla slurpen i en vinflaska brukar bli konstig (grummlig eller nått, jag fattade inte riktigt) och att den lilla skvätten kallades för pojken. Sedan skulle han förklara för Tim varför det var så bra att vi skulle sova över i Västerhaninge och inte ta bilen hem till lilla Grillby igen (bortsett från att både mor och far kunde supa så mycket de ville då). I VH (västerhaninge) har de en coca cola fabrik och vattnet till den hämtar de tydligen från sjön Öran, som ligger ungefär där vi skulle slagga. Så då tyckte farbror David att om man ville skryta med att man hjälpt till att skapa Coca Cola så kunde man ju ställa sig och pissa i sjön. Haha förstod inte riktigt kopplingen där med att vi skulle sova i VH, men men. Han var lite lustig den mannen =)


Visserligen en bild från förra helgen, men iaf, jag i min kräftröda klänning


  Hur som helst så gick det upp för mig att kräftskivor är ju faktiskt vansinnigt trevliga. Den här var nog den roligaste jag har varit på. Egentligen är det en ganska sjuk ide. Sitta och klämma i sig kräfotr medans man på huvudet (vi hade även en haklapp runt halsen) bär en hatt med en bild på det man äter. Därimellan ska man sjunga lustiga små visor och hälla i sig sprit. Helt totalt galet, men helt totalt kul.
   En annan sak som gick upp för mig den kvällen är hur gulligt det är när par lyckas hålla ihop så länge. Är inte det bland det sötaste? Jag tänkte på det medan jag satt och lyssnade på hur alla satt där med sina kräfthattar och kräfthaklappar och pratade väldigt gamla minnen med sina fruar respektive männ. Tänk hur länge de har hållt ihop, hur bra de egentligen känner varandra och på hur mycket de har varit med om tillsammans. Som min egen mor och far, de träffade varandra i min ålder och är fortfarande tillsammans. Mor har berättat att de träffades på en fest, den kvällen var mor bara ute efter fars öl, men då de träffades på en fest efteråt hade tydligen läget ändrats och sen dess har de varit tillsammans. Hur sött som helst. =) 
  Simons far fick i sig några nubbar och tillbringade en ganska lång stund till att förhöra mig om festen jag skulle dra med Simon till efteråt. Jag förstod ungefär hälften av vad han sa. Han började svammla något om att jag skulle ta hand om Simon, se till så att killarna inte gav sig på honom (jag tror det var så han menade iaf) och han avslutade tillsist med att fråga Borde jag vara förvirrad? Det gjorde i alla fall mig förvirrad så samtalet avslutades där. Men han kom tillbaka strax innan vi skulle gå för att berömma min klänning och fotlänk, dock dissade han mina fina strumpor rejält. Varför vet jag inte, var ju inget fel med dem...

Simon och jag försvann väl från kräftskivan runt elva tiden för att ta oss till Tumba, hem till min kära kusin som skulle ha en liten fest. Då vi kom fram var alla (nästan i alla fall) aspackade och två killar kom nerrammlandes från trappan. Alex, min underbara kusin, kom framfarandes direkt och skrek ut till alla att jag var hennes kusin. Det var så mycket folk så jag orkade inte ens hälsa på alla, utan Simon och jag slog oss ner i soffan där vi mötte den konstigaste snubben någonsin. Han var aspackad, dansade konstig och man förstod inte ett ord av vad han sa, han pratade varannat ord svenska och vartannat ord spanska. Visade sig sen att nästan varenda en på den festen undvek honom för de tyckte han verkade lite läskig. Snäll som jag är fick jag hjälpa honom på med skorna när han äntligen skulle gå, dock mest bara för att jag inte ville att han skulle somna om så att hans polare var tvunga att lämna honom där. XP
   Det var en trevlig fest, väldigt fulla människor dock, så det var synd att vi kom dit så sent. Var väl där i två timmar innan alla drog hem och då var Simon och jag redo för att sätta igång och festa. Istället satt jag och pratade ett bra tag med Viggen som hade ringt, den lilla lusen höll till i Uppsala den här kvällen. Jag tror jag uppfattade honom fel, för det lät som om han hade dansat på Sevenelven, men det borde ha blivit någon missuppfattning där. Jag berättade istället glatt att jag hade en väldigt röd klännig på mig kvällen till ära eftersom jag hade varit på kräftskiva och kräftor är röda så jag hade tyckt att det hade ju varit ganska passande. Diggar mina klädval, haha.
   Väldigt kul var det på tåget hem dagen efter också. Kände mig ganska överklädd där jag satt i min klännig på ett äckligt tåg mitt på dagen en söndag. Simon påpekade dessutom att jag stack tydligen ut ganska rejält med den där röda färgen, men det tyckte jag bara var väldigt trevligt. Haha, alltid kul att synas. Eller ja, kanske inte alltid... =P
   Ja, ja, tror jag har snackat gojja alldeles för länge nu, så ska väl avrunda det här. Borde dessutom sätta mig ner och skriva min uppsatts om mode. Har betämt att den nog kommer handla om att killar börjar bli mer och mer modeintresserade, så vi får väl se hur det går. Puss och hej!   

//Erika

Kommentarer
Postat av: Alex

Åh! Den där klänningen e så fiin:D

2007-09-12 @ 14:06:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0