Lite tisdagssvammel
Usch och blä för den här natten. Var hyffsat trött när jag gick och la mig, varken för sent eller för tidigt. Tänkte att jag kunde ju läsa lite så att jag verkligen somnade gott sen. Så på med lite musik och riva fram en bok. Låg och läste tills ögonen började vingla i kors och bestämde mig; sovdags.
Men icke sa nicke. Jag låg vaken i evigheter och vred och vände på mig. Huvudet ville inte tömmas på tankar, kändes som om jag hade halva världens människor där inne som hade ett stort röjparty, ett stort tankeparty. Försökte anstänga mig för att vaggas till sömns av musikens toner, men det gick inge vidare det heller. Alla tankar och tankepartyfolket trängde sig på. Hjärnan kändes bara som en stor degklump som inte ens orkade tänka, ville bara sova. Tillslut lyckades jag somna i alla fall, men vaknade hundratals gånger, tillslut bestämde jag mig för att det var musikens fel och gick upp och stängde av. Upptäckte att det lyste utanför fönstret och insåg att nu kom morgonposten, vid den här tiden brukadar jag komma hem med nattbussen på helger. Flinade trött åt det och somnade sen bums. Så jag fick åtminstonde några timmars riktig sömn, tills mamma kom in på morgonen för att släppa in Zingo i "mitt rum" (sover ju inte längre i mitt egna rum, utan i datarummet medan vi renoverar). Jag vägrade vakna så jag knep ihop ögonen och gömde ansiktet i kudden, skickade mamma en ilsken tanke då hon förde så mycket oväsen när hon pratade med Zingo. Snacka om irriterande, där höll jag på och dö av trötthet så står hon och gullar med Zingo. Hon försökte visa Zingo att jag låg och "sov" i sängen och att Zingo inte behövde vara orolig för att vara ensam, Erika var ju fortfarande hemma. Suck, mor och jag hade ju kommit överens om att hon skulle skippa den biten den här morgonen.
Någon timme senare mosade jag mig upp ur sängen, stapplade (verkligen stapplade och vinglade, visste knappt vad jag gjorde) bort till köket, ryckte åt mig en banan och landade klumpigt på en utav köksstolarna. Inget vidare morgonhumör här inte. Skittrött och hela huvudet snurrade, var knappt så att jag såg någonting.
Snart dundrade musik genom huset och jag piggnade till, blev faktiskt väldigt pigg. Skuttade och dansade runt medan jag letade efter kläder som låg utspridda i halva huset. Tack och lov för att grannarna mittemot har börjat skola och jobb!
Själv börjar skolan imorgon. Känns helt sjukt. Tredje året!! Sista året!! Vart har all tid tagit vägen!? Det kan inte redan vara min tur att ta studenten nästa sommar, det känns helt ofattbart. Lilla jag, ska försöka under det här året att lista ut vad hon ska hitta på senare i livet. Helt sjukt. Jag har ju inte den blekaste aning! Och man ska försöka hitta en praktikplats till hösten nu. PANIK! Usch och blä, sånt orkar jag helt enkelt inte tänka på.
Men icke sa nicke. Jag låg vaken i evigheter och vred och vände på mig. Huvudet ville inte tömmas på tankar, kändes som om jag hade halva världens människor där inne som hade ett stort röjparty, ett stort tankeparty. Försökte anstänga mig för att vaggas till sömns av musikens toner, men det gick inge vidare det heller. Alla tankar och tankepartyfolket trängde sig på. Hjärnan kändes bara som en stor degklump som inte ens orkade tänka, ville bara sova. Tillslut lyckades jag somna i alla fall, men vaknade hundratals gånger, tillslut bestämde jag mig för att det var musikens fel och gick upp och stängde av. Upptäckte att det lyste utanför fönstret och insåg att nu kom morgonposten, vid den här tiden brukadar jag komma hem med nattbussen på helger. Flinade trött åt det och somnade sen bums. Så jag fick åtminstonde några timmars riktig sömn, tills mamma kom in på morgonen för att släppa in Zingo i "mitt rum" (sover ju inte längre i mitt egna rum, utan i datarummet medan vi renoverar). Jag vägrade vakna så jag knep ihop ögonen och gömde ansiktet i kudden, skickade mamma en ilsken tanke då hon förde så mycket oväsen när hon pratade med Zingo. Snacka om irriterande, där höll jag på och dö av trötthet så står hon och gullar med Zingo. Hon försökte visa Zingo att jag låg och "sov" i sängen och att Zingo inte behövde vara orolig för att vara ensam, Erika var ju fortfarande hemma. Suck, mor och jag hade ju kommit överens om att hon skulle skippa den biten den här morgonen.
Någon timme senare mosade jag mig upp ur sängen, stapplade (verkligen stapplade och vinglade, visste knappt vad jag gjorde) bort till köket, ryckte åt mig en banan och landade klumpigt på en utav köksstolarna. Inget vidare morgonhumör här inte. Skittrött och hela huvudet snurrade, var knappt så att jag såg någonting.
Snart dundrade musik genom huset och jag piggnade till, blev faktiskt väldigt pigg. Skuttade och dansade runt medan jag letade efter kläder som låg utspridda i halva huset. Tack och lov för att grannarna mittemot har börjat skola och jobb!
Själv börjar skolan imorgon. Känns helt sjukt. Tredje året!! Sista året!! Vart har all tid tagit vägen!? Det kan inte redan vara min tur att ta studenten nästa sommar, det känns helt ofattbart. Lilla jag, ska försöka under det här året att lista ut vad hon ska hitta på senare i livet. Helt sjukt. Jag har ju inte den blekaste aning! Och man ska försöka hitta en praktikplats till hösten nu. PANIK! Usch och blä, sånt orkar jag helt enkelt inte tänka på.
//Erika
Kommentarer
Trackback
