Kladdar på i mitt rum
Suck. En ganska seg dag idag. Inget speciellt har alls hänt. Spacklat lite vägg ett tag på morgonen, renoveringen av mitt rum går verkligen långsamt. Tror jag snart har hållt på en månad och har fortfarande inte kommit längre än till spacklingen. Alltså är allt jag gjort är att flyttat ut alla saker för att sedan riva bort tapeterna. Och nu jobbar jag på med spacklingen, som tydligen man måste vara väldigt noggran med eftersom jag ska måla sen. Suck. Men det är ganska kul emellanåt. Snart ska jag sätta igång att slipa, vilket jag tror kommer bli pest och pina. Men det återstår att se. Målningen ser jag fram emot. Har bestämt mig för tre olika färger i rummet. En vägg ska vara tapetserad med svarta, mönstrade tapeter. Resten av väggarna ska vara lite beigevita medan jag på garderoberna ska måla mörkbrunt och sedan ännu mörkare bruna mönster. Så att det nästan blir som en stor tavla. Det ska i alla fall bli skoj.
Då jag tröttnade på spackligen var det dags för hundarna att rastas. Var verkligen på det konstigaste humöret. Min bror var trött tror jag för han satt hela tiden och drog massa konstiga skämt (han är numera Tim - den allsmäktige), vissa som jag inte förstod överhuvudtaget, men garva gjorde jag. En stund kändes huvudet helt tom, nästan som om jag vore full. Så jag fummlade med att få på Zingo kopplet och sen bar det iväg ut i skogen med min bror strax bakom mig som rockade loss ganska rejält emellanåt till tonerna som strålade ut från hans mobil.
Sen var det dags för jobbet (den konstiga trött/fullhets känslan var borta som tur var), idag var det trappstädning och gräsklippning som gällde. Varmt som fan! Fick gå en liten promenad med gräsklipparen till och från torget i Grillby, vilket är en liten bit från där jag bor. Mötte lite folk på vägen, vissa garvade och andra gav bara mig och min söta lilla gräsklippare konstiga blickar. Anette, Rebeckas mor, frågade glatt om det var min nya rullator och Sandra (tror jag hon heter) påpekade ännu gladare att det faktiskt inte fanns något gräs mitt på gatan.
Nu när jag ändå håller på och skriver kan ja ju berätta att mina vackert smidda planer över att få far att gå på bio med mig gick suveränt. I lördags fick jag äntligen se Pirates. En väldigt bra film som rekomendras till alla (fast alla har ju förstås redan sett den, åtminstonde bland de jag känner, därför jag tvingade far). Han bjöd t.o.m. Fast egentligen var tanken att han skulle bjuda på bion och jag skulle ha bjudit på glass innan den började, men glassen hann vi inte alls med. Typiskt min famlij. Alltid sena och ont om tid. Långsama och söta som små sniglar =) Så nu är jag skyldig min far en glass, men det ska väl gå att lösa någon dag.
