First day, last year
Fy fan. Första dagen på det sista året. Jag har nu börjat mitt tredje år, där den första dagen vart riktigt sjukt jobbig. Började med att jag så fint kollade upp hur alla bussar gick, fick mor min att skjusa mig till skolsta så jag kunde få lite sovmorgon. Jag hade planerat allt så fin fint.
Det började fin fint också. Var inte ens speciellt trött när jag vaknade. Kom till skolsta, halvsov lite på bussen, kom in till Uppsala och dagens första blä började. Klev av bussen på station, lite osäker på om bussen ut till skolan fortfarande gick från samma hållplats. Därför förföljde jag en liten kille som jag vet också går på GUC och han gick till det vanliga mobbade hörnet på busstation så jag hängde på. Satte mig där på en bänk för att vänta på bussen som skulle gå tio. Hoppades glatt på att Desse, Therese eller någon annan skoj skulle dyka upp. Ingen kom. Inte ens bussen. Satt där i tio minuter. Några andra tjejer från trean vända och gick därifrån, mumlade något om stadsbussen istället. Satt i fem minuter till. Desse messade, hon var redan framme i skolan och undrade vart jag höll hus. Jag satt på min bänk ytterligare fem minuter. Folk runtomkring började ringa runt till kompisar för att ta reda på om de missat bussen, om de bytt hållplats eller liknande. Fem minuter till gick sen gav jag upp. Med fem minuter kvar tills lektionen började stegade jag bort mot stadsbussen, blev lite mer försenad då jag mötte en polare som satt och väntade på tåget. Tillslut kom jag fram till stadsbussstation i alla fall. Tog en evighet innan bussen dök upp, tror åtminstonde fem andra bussar han lura mig när de susade förbi.
Väl i skolan såg jag nog ut som en förvirrad liten etta, kunde absolut inte hitta klassrummet. När jag väl gjorde det möttes jag av hela klassen som hälsade glatt och Hassan som mumlade nått som lät som Typiskt Ex3A, alltid någon sen. (Vilket är väldigt typiskt vår klass).
Den närmaste timmen var helt okey, träffade kompisar, kollade lite på film, käkade. Nästan riktigt trevligt, sen var det dags för historia. Halva klassen slutade för dagen, så det var bara jag och några få till som fick sitta kvar och lyssna på någon tjej (som såg ut som en typisk lärare) som tjatade om Vad är egenligen historia? Är det som hände imorse historia? Vad för sorts historia finns det? Hur vet vi att historian är sann? Det roligaste på den lektionen var när Emma skulle bidra med ett förslag till uppräkningen av olika sortes historia. Mitt bland konsthistoria, kulturhistoria, ekonimo historia skrev hon stolt upp Spökhistoria. =)
Dags att ta bussen hem. Fick sluta fem minuter tidigare så jag tänkte att Yes, jag skulle hinna med halv tre bussen. Men icke sa nicke. Där fick jag stå en 40 minuter ute i asvarm sol (himmlen hade varit helt grå imorse så självklart hade jag dragit på mig jeans och tjocktröja, klant eller vaddå?) och höll på att stekas ihjäl. När bussen väl dök upp var den minst lika varm och jag fick en del konstiga blickar från killen brevid när jag suckade och knappt kunde hålla ögonen öppna. Resan hem var tortyr. Varenda buss jag satte mig på var stekhet. Jag var trött och hungrig. Skolmaten var oätlig, så jag höll på att smälla av efter att bara ha mumsat lite morötter och en liten macka. Ilsken som ett bi stod jag äntligen i dörröppningen hemma och beklagade mig att alla bussar var helt idiotiska. Det hade tagit mig 2½ timme att ta mig hem! Glupsk gluffsade jag i mig middag och var lättad över att dagen äntligen var över.
Det började fin fint också. Var inte ens speciellt trött när jag vaknade. Kom till skolsta, halvsov lite på bussen, kom in till Uppsala och dagens första blä började. Klev av bussen på station, lite osäker på om bussen ut till skolan fortfarande gick från samma hållplats. Därför förföljde jag en liten kille som jag vet också går på GUC och han gick till det vanliga mobbade hörnet på busstation så jag hängde på. Satte mig där på en bänk för att vänta på bussen som skulle gå tio. Hoppades glatt på att Desse, Therese eller någon annan skoj skulle dyka upp. Ingen kom. Inte ens bussen. Satt där i tio minuter. Några andra tjejer från trean vända och gick därifrån, mumlade något om stadsbussen istället. Satt i fem minuter till. Desse messade, hon var redan framme i skolan och undrade vart jag höll hus. Jag satt på min bänk ytterligare fem minuter. Folk runtomkring började ringa runt till kompisar för att ta reda på om de missat bussen, om de bytt hållplats eller liknande. Fem minuter till gick sen gav jag upp. Med fem minuter kvar tills lektionen började stegade jag bort mot stadsbussen, blev lite mer försenad då jag mötte en polare som satt och väntade på tåget. Tillslut kom jag fram till stadsbussstation i alla fall. Tog en evighet innan bussen dök upp, tror åtminstonde fem andra bussar han lura mig när de susade förbi.
Väl i skolan såg jag nog ut som en förvirrad liten etta, kunde absolut inte hitta klassrummet. När jag väl gjorde det möttes jag av hela klassen som hälsade glatt och Hassan som mumlade nått som lät som Typiskt Ex3A, alltid någon sen. (Vilket är väldigt typiskt vår klass).
Den närmaste timmen var helt okey, träffade kompisar, kollade lite på film, käkade. Nästan riktigt trevligt, sen var det dags för historia. Halva klassen slutade för dagen, så det var bara jag och några få till som fick sitta kvar och lyssna på någon tjej (som såg ut som en typisk lärare) som tjatade om Vad är egenligen historia? Är det som hände imorse historia? Vad för sorts historia finns det? Hur vet vi att historian är sann? Det roligaste på den lektionen var när Emma skulle bidra med ett förslag till uppräkningen av olika sortes historia. Mitt bland konsthistoria, kulturhistoria, ekonimo historia skrev hon stolt upp Spökhistoria. =)
Dags att ta bussen hem. Fick sluta fem minuter tidigare så jag tänkte att Yes, jag skulle hinna med halv tre bussen. Men icke sa nicke. Där fick jag stå en 40 minuter ute i asvarm sol (himmlen hade varit helt grå imorse så självklart hade jag dragit på mig jeans och tjocktröja, klant eller vaddå?) och höll på att stekas ihjäl. När bussen väl dök upp var den minst lika varm och jag fick en del konstiga blickar från killen brevid när jag suckade och knappt kunde hålla ögonen öppna. Resan hem var tortyr. Varenda buss jag satte mig på var stekhet. Jag var trött och hungrig. Skolmaten var oätlig, så jag höll på att smälla av efter att bara ha mumsat lite morötter och en liten macka. Ilsken som ett bi stod jag äntligen i dörröppningen hemma och beklagade mig att alla bussar var helt idiotiska. Det hade tagit mig 2½ timme att ta mig hem! Glupsk gluffsade jag i mig middag och var lättad över att dagen äntligen var över.
/Erika
Kommentarer
Trackback
