bbqvillage

Är inte det typiskt? När man intalar sig att det ska bli skönt att träna och man börjar tro på det. Ja då klär man på sig, stuttsar ner för trapporna. Kommer längst ner, upptäcker att man glömt nyckeln till mor och far (där min träningsväska av någon dum anledning står). Upp för alla trapporna igen. Kommer upp endast för att upptäcka att även nyckeln är av någon dum anledning (glömska) hos mor och far (som alla jobbar). Jippie. Så nu sysselsätter jag mig med detta: väntar på att mor ska komma hem, hoppas på att gymmet inte hinner stänga, svär åt en tanta (ja Rebecka, tanta) som inte vet hur man svarar i telefonen. Kanske blir min enda träning idag den där turen upp och ned för trapporna?

//Erika