"Have you ever held your breath and asked yourself, "Will it ever get better than tonight?"


Egypten, Egypten, Egypten.  Det jag längtar efter hela dagarna. Nu ska ni allt få höra vad det är jag längtar tillbaka till så. Jag har funderat och ska nog redovisa hela resan dag för dag, så vi inte missar något.

Torsdag: Vi anlände. Värmen slog emot oss när vi kom av planet. Underbart. Vi tog oss ifrån den skrikiga flygplatsen och till hotellet. Efter att kollat vart vi hamnat beger vi oss ut på stan där vi får oss en rejäl chock. Egyptierna skriker och gaper efter oss. Efter varje gatgörn, vid varje korsning, vid varje ny affär. De var överallt. Vi fick panik och stegade på så snabbt vi bara kunde. Vi hittade sedan räddningen på en restaurang i ett lugnt litet hörn. Under den korta lilla promenaden vet jag inte hur många gånger jag kallades Shakira. Jag tror de syftade på sångaren, mor tror att det betydde blond och Christoffer gissade på tacksam.

Fredag: Denna dag tog vi oss ner till stranden för första gången. En liten besvikelse fick jag då det var en ganska kort strand och jag insåg att det inte skulle bli några långa härliga strandpromenader. Men när jag kommit över min besvikelse stormtrivdes jag. Jag låg ju i en solstol och stektes i värmen. Kan det bli bättre? Värre kunde det bli i alla fall. Det var visserligen en stängd strand med bara hotellgäster, men strandförsäljarna var många. Alla kom och presenterade sig och hälsade oss välkomna. Tack och hej, sa vi och önskade att de kunde försvinna. Denna dag fick jag nästan en egyptiska pojkvän, han tyckte uppenbarligen att man behöver en från varje land. Suck. Vem vill ha en medelålders tjock egyptier till pojkvän kan man fråga sig?
   Denna dag stötte vi även på Michael och fick lära känna honom. Han pratade ganska bra svenska, dock kunde han bara säga Attans bananer och polis polis potatisgris. Här fick vi våran första parfymflaska - av någon anledning. Den var ju dessutom tom. Hmm...

Lördag, Söndag och Måndag: Dessa dagar har flytit ihop för mig. De är nästan som en enda stor lång dag. Men vi hängde på stranden på förmiddagarna. Fick fler parfymflaskor av Michael (fortfarande tomma) och en sololja. Våra städare av hotellrummet måste trott att vi var stammisar på det där stället. Eftermiddagarna tillbringades vid poolen. Jag var så lycklig, det kändes som om jag hade kommit till himmelriket. På kvällarna vande vi oss vid tempot och skriken i staden. Nu tog vi oss igenom staden utan att gripas av panik och springa iväg. Vissa kvällar var egyptierna riktigt roliga. Ett gäng killar stämde upp i en visselkör när vi passerade. Vi hade som vanan att inte stanna och snacka med folk (då skulle vi fått gå på stan hela natten för att ha lyckats ta oss någonstans), vilket vissa personer la på minnet.
Snubbe: Hii sexy girl! Where you from?
* vi fortsatte gå *
En andra snubbe: Don't bother, she's a stuck up.
  
Det var under de här dagarna vi upptäckte poolkillen. Vi kunde inte låta bli att tycka synd om honom. Han hade hemska arbetspass från ungefär 08.00 till vissa dagar runt 23.00. Och då gick hans jobb ut på att stå ute i den stekande solen hela dagen och dela ut handdukar och placera ut solstolar. Stackaren.

Tisdag: Denna dag drog vi iväg på en utflykt. Jag hade velat se pyramiderna och grejer, men då Michael hävade att det var 6,5 timme bara in till Kiro sket vi i det. Istället ska jag komma tillbaka någon dag och få en trevlig guidning av stad och pyramider av Michael xp Så istället för pyramider blev det snorkling. Väldigt mysigt, vackert och iskallt (det var inte varmt i vattnet någonstans). En jättetrevlig dag vart det med egyptisk mat till lunch. Mums. Egentligen skulle badning med delfiner ingå i utflykten, men det blåste alldeles för mycket för att vi skulle kunna ta oss ut till stället där delfinerna höll till =(

Onsdag: Våran sista heldag. Jag hade ångest. Dagen tillbringades vid poolen. Jag suckade och försökte dra i mig alla solens strålar så jag kunde ta med mig dem hem. På kvällen, efter packningen, var jag i upplösningstillstånd. Jag ville inte gå och lägga mig. Jag ville inte att våran sista dag skulle ta slut. Så jag tvingade med mig Therese på biljard. Efter hon spöat mig går hon upp på rummet. Jag var rastlös och ville som sagt inte att dan skulle ta slut. Så jag tillbringar någon timme med en som jobbade i lobbyn. Vi snackade om allt möjligt och hade jättetrevligt. Därefter går jag in i baren för att säga hej då till en snubbe som jobbade där (han tvingade mig att göra det). För att jag inte skulle försvinna upp på rummet erbjöd mig han gratis drinkar. Jag misstänkte att han hade några baktankar med det hela så tackade artigt nej. Och som jag trodde, efter att ha pratat om min kille och framtida barn i en kvart säger jag god natt och han ber om en kyss. Och han ska vara personal!? Jag gick snabbt därifrån.

Torsdag: Hemfärd. Jag mådde inte annat än dåligt. Men hem kom jag, mot min vilja (och efter mer än1 timmes köandes på flygplatsen ute i stekheta solen och därefter ännu mer köandes, fast inomhus). Jag var inte glad denna dag.


Men usch så mycket text det blev. Och då har jag ändå mycket mer att berätta. Men vi får väl nöja oss här. Och bilder får det bli sen, jag kan ju inte tillbringa hela födelsedagen framför datorn :O

Kommentarer
Postat av: Therese

Åh, vad jag vill åka tillbaka dit.

2009-03-16 @ 18:22:53
URL: http://thores.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0