Och nu är det bara mörkt...


Jag blev precis klar med min tredje sak på listan. En härlig vinterpromenad med Zingo. Det började snöa, stora vita flingor. Jag kände mig sådär barnsligt glad när jag såg flingorna sakta sväva ner. I skogen var det som musik. Allt var tyst och stilla. Man kunde höra när flingorna träffade trädens grenar och slog i granens barr. Det lät som små, små klingande klockor. Den barnsliga glädjen höll i sig. Jag ville springa runt och fånga flingorna med tungan. Vilket jag naturligtvis inte gjorde, jag fyller ju faktiskt 20 i år och börjar bli en stor flicka. Jag väntade såklart tills jag var såpass långt inne i skogen så att ingen kunde se mig.

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0