bbqvillage

Christoffer kommenterade att jag inte skriver så mycket på bloggen längre. Jag började funder på varför och kom fram till att jag har inte så mycket att berätta. Om dagarna jobbar jag och det händer inte så mycket kul på jobbet ska jag säga. Jag svarar lite i telefon, gör en beställning och inge mer med det. Mina helger ser också lika dana ut. Blir lite fest. De övriga dagarna är jag med Christoffer, som tycker att jag ska skriva och säga vilken mysig helg jag haft. Men hur kul är det att läsa en gång i veckan? Det är som det Laura och jag diskuterade på Lillans fest förra helgen. Vi båda hade ganska trist ett tag. Vi båda ville spåra ur, göra något galet. Kom vi på något galet att göra? Nej. Jag saknar min Jennie, med henne är allting galet. Vem annars dansar man små grodorna på busstationen med? Vem dansar man fågeldansen på papperskorgar mitt i stan med? Det finns bara en och det är Charlie, min Jennie.



Nu blev det här inlägget plötsligt en hyllning till Jennie, som jag inte ens tror läser bloggen. Men hur som helst, vi borde ses snart och bli lite galna, det går ju för dåligt för oss på den där biten i att bli världsbäst på att skämma ut oss. Men det jag från början skulle säga med det här inlägget är att jag ska försöka bättra mig, det ska bli mer bloggande igen.