bbqvillage

Efter att ha varit hemma i några dagar (en vecka närmare bestämt, har inte satt min fot på jobbet sen förra torsdagen) så var det skönt att vara tillbaka. Att ha något att göra. Det kändes extra bra när jag fick jobba med Splash (ännu en maskin jag har döpt) som sprutade metallflisor och äckel vätska över hela mig. Men jag gillar honom ändå.

Under regn från metall och gulvätska (jag syftar inte på kiss, så att alla vet) fick jag sitta och vänta en hel del, Splash är lite långsam av sig. På arbetsbänken har någon skrivit med svarta bokstäver Fy fan vad det är varmt! Jag småler åt det. Kan tänka mig hur en av gubbarna har suttit i sommarhettan på verkstaden, matt och med svetten rinnandes i pannan, argt har tagit upp en penna och skrivit dit de små orden. Jag vet ju själv hur hemskt varmt det var i sommras. Jag lider med de här orden, känner förståelse med den som skrivit dem. Men så slogs jag av en annan tanke. Det är en arbetsplats med vuxnamänniskor. Att stirra på klotteret kändes som om någon hade kastat tillbaka mig till skolan. Jag satt inte längre på arbetet med maskinerna brummandes i bakgrunden, jag satt vid skolbänken med klasskamraterna tisslandes runt omkring. Det kändes på något sätt fel att se klotter på en arbetsplats. Det hörde inte hemma där...