När det blev sant


Igår satt jag och funderade på jobbet. Jag hade fått en ny knapp att trycka på, vilket betyder en ny maskin som sprutade metallflisor och kylarvätska över hela mig (jaett paraply hade inte suttit fel). Skulle jag ta en senare lunch med grabbarna eller en tidigare lunch och få stå i princip helt själv på verkstaden med nya maskinen ett tag? Magen kurrade och jag sprang iväg på min tidiga lunch. Övertygad om att det kommer gå bra efter lunch. Maskinen är ju inte ett dugg komplicerad.

Varje lunch läser jag metro. Avslutar med horoskop. Igår stod det något i stil med Försök inte ta något i egna händer, det kan sluta illa. Försök samarbeta istället. Då blev jag lite nervös. Jag skulle precis gå ner till verkstaden och sätta igång med jobbet helt ensam. Hur skulle då detta sluta?

Väl nere på vekstaden rullar allt på. Jag hinner köra maskinen en gång och det slutar lyckligt. Andra gången slutade det illa. På något sätt gick ett plexiglas sönder. Jag kände irritationen komma. Nu vågade jag inte köra maskinen förrän gubbarna kommit tillbaka. Dumma, dumma horoskop - ja, jag skyllder på horoskopet, hade den aldrig sagt något hade detta aldrig hänt.

Men historien slutade bra i alla fall. De fixade glaset och jag kunde fortsätta mitt jobb. Faktiskt så tyckte jag det var ganska kul. Det var nästan så att jag gärna hade struntat i att sluta tidigare och jobbat lite längre. Men bara nästan.

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0