"Vänta! Den är ju inte rosa!"


Det här känns bra. Väldigt bra. Igår kom min superfina studentpresent hem. Jag vet, det är Oktober, jag vet, jag tog studenten i Juni, men det är så det är att vara en i Buråker-släkten. Allting tar lite tid och går väldigt segt. Vi kanske ska starta ett eget motto till våran släkt? Något i stil med "Varför göra något idag när vi har hela livet på oss..?" Tyvärr kan jag ju inte säga att jag inte drabbats av Buråker-syndromet, jag är minst lika seg jag.
Nu kan jag i alla fall stolt säga att jag just nu sitter och bloggar  från min alldeles egen bärbara dator. Lite synd är det dock, jag har inget eget internet på den så måste snylta av brors medan han är borta. Så sitter instängd på hans äckliga rum. Suck. Men just i skrivandets stund hör jag hur far borrar i något. Kanske i väggen mellan våra rum? Kanske så vi kan koppla en kabel mellan våra datorer? Jag har ingen aning. Men han har nämnt något om en sådan idé. Han har även nämnt något om potatisgratäng och grillat ikväll. Och jag är väldigt hungrig. Lunch kändes överskattat när man gick upp halv elva. Vänta! Halv elva! Det var ju en evighet sen! Mat! Nu!

//Erika

Jag kom precis på, det var nog jag som nämnde det där med potatisgratäng och grillat. Hmm, men min önskan är de andras lag...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0