bbqvillage

Det blev inget stort tjejgäng som begav sig till Huset. Inte heller kan man väl säga att helvetet brakade lös. Men trevligt hade vi. Det blev järngänget Alex, Laura och jag som trippade iväg i våra klackar in på det mysiga stället. Några drinkar senare kan Alex inte låta bli att kommentera krogen vi hamnat på, för hon har ju plötsligt sätt ett samband mellan namnet på stället och själva krogen. "Tjejer, det här känns verkligen som ett hus!"  Nähe Alex, menar du det? Jag som trodde vi hamnat i ett megastort tält...

Mesta delen av kvällen tillbringades på dansgolvet, ivrigt bortdansandes från sliskiga killar (vad är det för stil att sitta ned på huk och dansa) och ute på den fina innergården. Ute på innegården (hehe) hängde vi i ett hörn. Av någon anledning blev vi kvar där väldigt länge, kanske berode det på den vackra väggen med blå belysning som liksom fick hela väggen att flyta - det såg ut som vatten eller möjligtvis en stor poolbotten. Vem visste att en vägg kunde bli en sådan insperation för lite förfriskade ungdomar. Vi hade inte bara roligt då vi stod och sjöng just keep swimming, just keep swimming utan vi uppfann även nya danser och ett fin fint sätt att ta sig igenom folkmassor på. Dock har vi inte testat några av de här metoderna på riktigt, men nästa gång jag hamnar på ett dansgolv ska jag absolut testa lite ryggsim.

Som jag redan sagt hamnade vi länge ute vid den magnifika väggen, vilket en kille upptäckte. "Ni har ju stått här ute jättelänge nu. Ensama. Är ni manshatare eller nått?" Hmm, jag kan lova er, vi är inte manshatare. Men vi hade faktiskt också funderat på hur det kom sig att vi stod mobbade i ett hörn. Det måste ha varit den förtrollande väggens fel. Den liksom drog oss till sig. Efter att en manlig varelse vågat sig fram dök allt fler och fler upp. Två ärliga män vågade sig fram med inledningsrepliken "Har du tappat något?" (jag stod tydligen och kollade ner i backen?) men ändrade sedan snabbt inriktning: "Nej, vi ska vara ärliga. Vi kom fram för att ragga." 

Så måste jag såklart avsluta med hemfärden. En snabbvisit till Donken (jag hittade servetter i min jackficka imorse och fick tänka till ett bra tag innan jag kom på hur de hamnat där) och sen en lång bussfärd hem. Mycket väntetid mellan bussbyten. Kallt och äckligt. Trött. Då är det tur att man ska till Salem, för dit skulle även mannen med bongotrumman. Väldigt uppmuntrande ute i kylan väntandes på bussen. Dock inte lika trevligt när man halvsovandes under bussresan hör donk donk donkilidonk donk.