Där allt är möjligt


Tydligen gillar inte min förkylning att dansa lika mycket som jag gör. Efter en helkväll på dansgolvet och över en timme i dansstudion idag mår jag rent ut sagt piss. Jag är helt mör. Jag vill bara... jag vet inte... inte vara här. Jag känner mig helt tom. Tom på allt. I huvudet snurrar tankar runt utan att jag lyckas greppa om dem. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör. Inte alls. Jag försöker skriva slutet på min uppsats, men kan inte koncentrera mig. Lyckas jag skriva dit några rader förstår jag inte mina egna ord. Jag tror jag skulle behöva lite sömn. Ja, krypa ner under täcket och gömma mig för allting runt omkring, det låter skönt. Spela samma låt om och om igen och sakta försvinna dit där drömmar blir verklighet.

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0