bbqvillage

Som alltid på bussar finns det "det högljudda gänget", i detta fall en grupp snorungar som väsnades. Bästa hjälpmedel mot högljudda gänget är den kära mp3:n, som snabbt kördes igång på bussen hem idag. Sen somnade jag. Djupt. Jag var inte vid medvetande, hörde inget, märkte inget runt omkring mig. Tills jag hör min ringsignal slå igång. I panik vaknar jag viftar runt och försöker hjälplöst komma på vart jag la mobilen senast. I handväskan? I ytterfacket? I träningskassen? Jackfickan? I ett försök att höra vart ljudet kom ifrån sliter jag av mig hörlurarna. Hör hur melodin tystnar. Inser att den ringande mobilen jag letat efter i panik i själva verket var mp3:n som spelade samma låt som jag har som ringsignal. Besviken över att ha blivit väckt i onödan kastar jag en blick ut genom fönstret. Drabbas av panik ännu en gång. Jag har glömt att gå av! Jag har åkt förbi min hållplats! Jäkla skit! Blänger ut genom fönstret igen. Ser att så inte alls är fallet. Jag har minst en kvart kvar tills jag är framme. Pustar ut. Upptäcker något vitt som lyser utanför. Jag, som inte varit hemma sen igår och därför missat snöfallet, blinkar förvånat mot det vita. När hände detta? Har jag missat snön? Lättad över att panikattackerna gått över sitter jag sedan glad resten av resan och ler mot det vita som lyser upp i mörket utanför.