"Människan är inte gjord för att gå i skor"


En snabbis om midsommar och sen måste (måste heter det nu, men troligtvis passar skulle bättre in senare ikväll) jag gå och städa.


Alex och jag började dagen med att vakna upp på vardagsrumsgolvet tillsammans med minst tio ödlor och fyra grodor. Självklart hade jag vaknat under natten i panik och funderat på vad det var som hade kraffsat borta i hörnen (kom på vad det var och somnade konstigt nog (med tanke på vad det var) lättad om igen).  Efter att ha städat upp i vardagsrummet började den långa processen att göra sig iordning, men vi hann ändå inte klart innan Laura dök upp. Vi öppnade såklart dörren i pyamas (blev iaf inte som på nyår då grannkillarna ringde på och vi öppnade dörren halvnakna med ursäkten att vi höll på att laga mat (hur hänger det ihop liksom...?)). Så vi tre körde igång med matlagning och drinkblandning. Efter ett tag dök fler flickor upp och vi högg in på våran väldigt midsomriga mat: kokt potatis, vitlökssås och friterade bläckfiskringar.

   

Mätta och belåtna rörde vi oss mot buss och tåg som skulle ta oss till Södertälje. Hamnade hemma hos Jocke där jag tror att större delen av kvällen tillbringades till kortspel. Kusinerna bildade såklart ett lag och försökte spöa pojkarna. När vi insåg vad som hände när man förlorade försökte vi dra oss ur, men det dök precis då upp en ny regel så att något i den stilen var bara att glömma (trots mycket protester från våran sida). Slutade med att kusinernas plan gick i uppfyllelse för pojkarna fick visa sin styrka i alla möjliga jobbiga övningar, som både jag och Alex hävdade var fysiskt omöjliga. Alexs blivande granne spelade bort 50 spänn och fick den ärofyllde uppgiften att springa två varv nere på gården - endast iklädd kallningar och skor.

Efter att ha visat lite guitarrhero-skills och några få danssteg från min sida bar det av hemåt. Jag, Alex och Laura satt ute och väntade på bussen nästan en timme medan några killar slog sönder en bil eller något och en tant skrek att han hade dödat hennes dotter. Vi stack därifrån. Läskigt.
Satte oss vid nästa hållplats som var helt sönderslagen. Tre killar kom gående emot oss och genast börjar Alex viska: Fan, fan, vi kommer bli rånade, tjejer. Så blev det ju inte. Killarna gick så snällt förbi. Vi kunde hoppa på bussen med en fartdåre till förare och vips så var vi hemma, gluffsade potatis och vitlökssås och somnade bums.

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0