bbqvillage

Allting var helt uppochned igår. Eller idag. Eller, ja, inatt.

Klockan 23 ställer jag mig och lagar middag. Känner mig lite dum och ensam som sitter där i mörkret och knaprar i mig min tacos. Kvart i tolv drar jag till bussen och susar iväg mot jobbet. Hade nattpasset och fick den stora äran att göra mackor till fulla snubbar. Brave tittade bl.a. förbi. Jag försökte hälsa på hans polare, som antingen inte ville höra mig eller helt enkelt inte hörde. Jag hoppas på det sista. Fast ifs verkade han inte känna igen mig heller så. Jag träffade också en snubbe som envisades med att han hade sett mig förut. Vi hade några gemensamma bekanta så han var helt säker på att han sett mig på idrottshuset i Enköping. Jag tvivlar lite. Efter att han fått sin macka sitter han i ett hörn och ropar mitt namn. Om och om igen...

Klockan 6 sitter jag hemma i köket och äter frukost som vilken morgon som helst. Bara det att jag inte har gått och lagt mig än. Trött var jag inte heller, så somnade inte förrän 7. Kändes lite konstigt, en vanlig vardag och jag hade redan varit på benen i en timme den tiden.
   Trots att mor och far vet att jag jobbat sent ringer de och väcker mig. Båda två. Med en timmes mellanrum. Tack så mycket. Någon som förstår att jag vaknade för bara två timmar sedan...?