bbqvillage

Idag har jag i princip bara pratat med mummlare. Eller ja, pratat och pratat, jag har ju inte kunnat svara för jag hör inte vad de säger. Eller så kanske det är jag som har fel på öronen?

Det var på jobbet i alla fall. En kille ska ge mig instruktioner och jag hör inte ett skit. Lyckas på ett magiskt sätt uppfatta de viktigaste orden och förstår någorlunda hur jag ska göra. Men de slutar med katastrof. Förstör flera, flera metallbitar (låter inte så viktigt, men det är viktigt för dem). Det mest irriterande är att felet var att de inte var helt raka. De lutade kanske 0,5 mm. (de har en grej där de mäter minsta lilla cm, mm och allt vad det heter) Vad spelar det för roll, det är ju inte ens en millimeter!? Det slutade i all fall med att en kille fick mixa lite med maskinen, sen kom han fram och mummlade något om att det inte var mitt fel att det blivit galet. Eller ja, uppfattade ju inte allt, men kan ju alltid hoppas på att det var så han sa. Annars stämde nog inte mitt leende svar in överhuvudtaget.

Senare snackar jag med en annan kille på jobbet. Han börjar prata om jobbet och hur det går och sådär, men plötsligt har jag tappat tråden helt och hållet.
Kille: Mummel, mummel, mummel.
Jag: Ja, men precis. (!?)
Kille: Mummel. Trött. Mummel.
Jag: Ja, man börjar ju tröttna lite på det här. (antar att han fortfarande snackar om jobbet)
Kille: På vädret?
Jag: Eehh... ja?
Kille: Ja, mummel, mummel, när man jobbar, mummel. Nä, dags att gå tillbaka till arbetet.

Jag sitter ensam och förvirrad kvar.