bbqvillage

Det är så sant som det är sagt... Du var så fin första gången jag såg dig. Det var du som verkligen fick mig att skratta när vi pratade med varandra i telefon. Jämt! Jag är verkligen glad at vi träffades. Bara tanken att få träffa dig gjorde mig glad. Men varför har jag då börjat tvivla? Det känns inte alls som förut. Känns som om något har förändrats. Inte alls samma gläjde... skumt... trist... jag vill ju att det ska vara bra. Borde jag be om ursäkt? Eller är det egentligen du som borde göra det? Men fan då! Vill ju inte att det ska sluta innan det ens har börjat. Nu har jag gett dig den tid du behöver... ta ett beslut nu innan jag blir galen!

'Cause you really had me at hello!