bbqvillage

Jag gick med snabba steg genom kylan. Snart framme. Byggnaden tornade upp sig högt framför mig. Jag klev in genom de välbekanta dörrarna. I stora salen var det ovanligt tyst. Endast en liten grupp med människor som av någon anledning dröjde sig kvar. Jag stegade förbi. Tog med vana trappan upp till min våning. Engelska instutionen. Med klackarna smattrande mot golvet passerade jag mitt klassrum, gav det inte ens en blick. Passerade lärarrum efter lärarrum. Gläntade in i varje liten öppning. Tillslut hittade jag rätt. En liten öppning in till en hylla med små boxar. Vid sidan om, ett runt bord. Placerade väskan på bordet och slog mig ned på en av stolarna. Rotade i väskan och fann den färgglada pennan från julveckan i New York. Letade lite till och tillslut greppade jag om det jag sökt efter, ett kuvert jag köpt tidigare under dagen. När jag drog upp det ur väskan kände jag hur tjockt det var av alla papper innuti. Mina papper. Mitt arbete under en hel termin. Uppsatser, skrivna och bearbetade. Allt till min lärare.

Hör steg bakom mig. Vänder mig om och ser en kille gå fram till en av lärardörrarna. Så får han syn på mig där jag sitter ensam i ett hörn. Han stannar upp. Väntar du? Ska du också in hit? Nej det ska jag inte. Jag reser mig upp. Släpper ner pennan i väskan. Fiskar fram kuvertet, går med några få steg fram till boxarna. Släpper ner en termins arbete i boxen som det står Irina på. Jag stannar upp en sekund, vänder mig om, tar min väska och ger killen en snabb blick. Sen går jag därifrån. Tillbaka genom korridoren med lärarnas rum. Jag går igenom den tysta korridoren. Låter klackarna hammra mot det kalla golvet. Det är det enda som hörs. I takt med klackarnas smattrande stiger mitt humör. Jag passerar mitt klassrum ännu en gång. Inte heller nu ger jag det en endaste blick. Jag bara fortsätter att gå. Känner hur jag lämnar något bakom mig. Det känns som om mina steg inte bara för mig ut ur byggnaden, de för mig bort och fram till något annat. Jag vet inte riktigt vad, men det känns bra. Jag kommer ut genom dörrarna igen, möter regnet och ler mot världen som väntar utanför.