Det kanske egentligen var en flock vargar


Inatt vaknade jag av att Zingo skällde som en galning ute i hallen. Argt vred jag mig i sängen, varför står hon och gapar mitt i natten? Sträckte ut mig mot klockan. Det var inte alls mitt i natten utan halv åtta på morgonen. Vart tog natten vägen? Jag hade ju precis somnat. Jag hör hur mor vaknar och går upp. Kollar vad som står på. Zingo gapar och skäller. Jag somnar om till mummlet av röster och Zingos skarpa toner som skar i öronen. Vaknar en stund senare av att den icke vackert låtande hunden släpps in i mitt rum. Mor som säger något om rör och att Zingo ska vänta här inne. För detta tackar jag henne skarpt. Att placera en skrikig hund i det enda rummet i huset där någon försöker sova. Oerhört bra gjort. Zingo gnäller och vill ut. Jag halvsover. Efter ett tag tystnar det. Jag vaknar flera timmar senare och huset är då helt tomt på både folk och hundar. I lugn tystnad äter jag min frukost.

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0