När man verkligen bara vill försvinna
Irriterande, irriterande. När jag stod och väntade på bussen efter dansen idag lade jag märke till ett par högljudda typer. En mamma med sina två äldre döttrar verkade väldigt pigga och glada. Själv var jag väl raka motsattsen, fast ifs var jag glad, men pigg var verkligen inte rätt ord att beskriva mig med.
Så när jag kliver på bussen slinker de tre före mig. Bra tänker jag, då kan jag sätta mig långt ifrån dem så jag kan sova ostört på vägen hem. Jag ser att de sätter sig längst bak så jag dimper ner i ett säte mitt i bussen. Medan jag fiskar upp min mp3 för att lyssna på lite lugna fina toner, lunkar mamman fram i bussen, ropar på tjejerna att de kan ju inte sitta där bak, det är väl onödigt. Så sätter sig hela gänget precis framför mig. Och låter. Överröstar mina vackra toner så att jag blir tvungen att byta till rock och skrik som täckte över deras glada prat. Så försökte jag sova.
Plötsligt väcks jag ur mitt dagdrömmeri av att mamman nyser. Fy, tänker jag lite halvironiskt, nu kommer hon säkert sitta och nysa hela vägen bara för att irritera mig. Och vad tror ni hon gör? Hon nyser 370 gånger i rad. Om och om igen. Det var precis som om hon hade läst mina tankar och ville jävlas med mig.
Det vara bara att höja ljudet på mp3:n och börja om med dagdrömmarna och tillslut lyckades jag även ta mig hem.
//Erika
Kommentarer
Postat av: Therese
Vet inte om du läst mejlet, men jag ska göra en intervju/reportage om en person som tar studenten i år och då tänkte jag att du kunde få vara med. I mejlet står det vilka tider jag skulle kunna göra det.
Postat av: Therese
Okej, tror jag kommer på din skiva :)
Trackback