Att kvävas av sin egen tunga


Hemma igen från Tumba. Härligt, härligt. Solen skiner ute. Synd att man missade det, känns som jag tillbringat hela dagen på tåget och centralen. Suck. Orkar  inte skriva om kvällen just nu. Ni kanske bara får nöja er med ett par bilder senare. VI får se, vi får se.

Hemma har jag kollat på gamla videosar (vet att det inte heter så, jag är inte sämst på svenska, faktiskt) och hittat mycket gottigt. Så mitt upp i när jag sitter och garvar åt hur Rebecka och Sara (med dukar på huvudet) sjunger "Vi ska bjuda dig kebab, kebab, med starka såååååsen på" hör jag hur mor vaknar upp i vardagsrummet utanför:
"Jag slummrade till och drömde att jag kvävdes av min egen tunga". Mysig dröm.

Påtal om drömmar drömmde jag för ett par nätter sedan att jag fick amputera bort halva mitt ben. Läskigt. Därefter skulle jag börja lära mig gå med min protes, vilket var grymt svårt. Jag var riktigt ledsen. Bara för den drömmen så snackar alla om att amputera bort kroppsdelar. Vart jag än går och vem jag än talar med så nämns det alltid. Börjar bli lite nervös. Vad menas? Är det något slags tecken? Kommer jag vara med om en bilkrach, se hur människor mosas och bränns sönder, men klara mig utan en skråma och sen bli rånad av skurkarna som orsakat krachen (vilket är en annan dröm jag haft)? Den där meningen hade inte ett dugg med saken att göra, men det jag ville få fram var att jag har väldigt sjuka drömmar.


//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0