Dagen då bror och jag blev jagade av fiskar...

Idag har vi lekt med gips. Är meningen att vi ska göra gipsmasker av våra egna ansikten (jag gjorde dock från en skyltdocka) och sen göra om dem till insekter. Så jag tror att den lilla skyltdockan kommer att bli en fluga. Eller en geting. Eller en mygga. Eller kanske bara nått väldigt äckligt... Det återstår att se imorgon helt enkelt.
   När jag hade slutat klämde jag mig in på en proppad buss från Uppsala, hoppade av i skolsta och bestämde mig för att jag inte alls orkade sitta där en halvtimme och vänta på bussen, så jag började gå bort mot Grillby. Jag hann väldigt långt tills någon snubbe i en skåpbil kom och plockade upp mig. Han hette tydligen Rikard, var väldigt trevlig och jobbade på en golfbana, samtidigt som han var en månskensbonde (jag har lärt mig något nytt, haha). Medan jag kände hur röd jag var i ansiktet (jag hade luffsat på i ganska snabb tackt) berättade jag glatt om hur jag gick på GUC och kanske skulle bli inredningsarkitekt. Okey, ingen aning om varför jag berättade det här, itne ett dugg intressant, men tror jag ville visa att jag lärt mig vad månskensbonde är för något. =)

Förresten, jag kom på en ganska kul grej som hände på pensionärsfesten. Eller ja, kul och kul, det beror på hur man ser det. Pappa och jag stod och pratade med fars kusin, som efter att fått reda på att jag var hans dotter utbrister "Jaha, är det så det är. Jag var lite osäker på om Rikard kanske hade skaffat sig en ny fru."  Happ, jag gift med papa? Nej tack.

   En stund senare luffsar far och jag upp på övervåningen där vi stöter ihop med Lola (ingen aning om stavning faktiskt) och Helena. De båda stirrar konstigt på mig. Lite osäker säger jag hej. Då ler de glatt och säger båda två "Vi trodde du var Cattis (min mor alltså). Guuuud, va lika ni är!" Happ, tack för den, så lik är jag faktiskt inte min mamma, dessutom ser jag väl ändå inte ut som 40!?

   Far och jag sätter oss ner för att äta. Vi hamnar mitt emot en tant och en gubbe som hälsar glatt på oss. Far springer iväg för att fixa något att dricka och jag blir ensam kvar med dem. Gubben fortsätter i samma glada ton: "Är du gift med Rikard eller?" 
    "Nej", svarar jag, "jag är hans dotter."
Gubben skrattar till och tanten tillägger: "Ja, då är frågan om det är du som ser gammal ut eller din pappa som ser ung ut."
   Happ, tredje gången någon på festen trodde jag var gift med pappa. Väldigt roligt... Fast å andra sidan så var gänget på festen en ganska lustig blandning, så det var kanske inte så konstigt att de trodde något sådant.
  

image59

En annan rolig sak jag kom att tänka på för någon dag sedan som jag känner att jag bara måste dela med mig av var en händelse från thailand. Tror inte jag har berättat det här i alla fall. Hur som helst, mor, far, jag och bror Tim har åkt iväg till Chaweng (kan inte stavningen här heller) för att testa strandlivet där. Jag gillade det direkt, mera folk, mer liv, nära till shoppingen och jättelång strand. Dock kryllade det av strandförsäljare (Tim blev överlycklig över att de sålde munkar och jag tror han köpte tre stycken) och att det var ganska packat med folk ute i vatten.
   I alla fall, Tim och jag ger oss ut i vattnet för att ta ett dopp. Vi håller till ganska långt ut, precis så att jag kan stå upp (bara för att Tim är längre försökte han dra mig längre och längre ut tills jag nästan blev dränkt av vågorna). Vi står och pratar lite han och jag, tills vi båda märker något i ögonvrån. Vi kastar en snabb blick ut över vattnet för att upptäcka massa, massa stora fiskar som hoppar över vattenytan rakt emot oss. Båda får panik, Tim skriker Det är pirayor!! (Här måste tilläggas att han har en skräckslagen min som jag ALDRIG, ALDRIG kommer glömma) och vi kastar oss framåt och försöker förtvivlat simma in mot land. En kort stund senare upptäcker vi att fiskarna är borta och vi stannar upp. Inser att det inte alls är pirayor. Jag faller ihop i garv. Jag kunde inte glömma Tims skräckslagna min när han skrek pirayor. Det var så roligt så att det inte kan ha varit sant, jag garvade i flera dagar. Garvar till och med nu när jag skriver om det. Guuud vad jag önskar att jag hade haft en videokamera, det var en sån rolig min Tim gjorde!! Oj, oj, oj...

Det här var ganska roligt, sitta skriva gamla minnen. Lär nog komma mer av det, jag har väldigt roligt åt det i alla fall =)  Puss och kram, syns på stan (haha, tönt)
//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0