Årets vinnare
Här kommer lite mer nattbloggande, bloggar tydligen helst på natten. Då är jag så trött så jag vet inte riktigt vad det är jag skriver. Ganska mysigt.
Just nu sitter jag och lyssnar till hur mina fulla grannar börjar röra sig hemmåt. Haft kräftskiva här ikväll, har väl vart helt okey. Började kvällen med våran årliga femkamp grannfamiljerna emellan. För en gångs skull gick det väldigt fort. I vanliga fall brukar det ta flera timmar så man hinner hungra ihjäl. Så efter ungefär 45 minuter utropades Rebeckas famlij till vinnare för i år. Sen högg vi in på maten, godast var Anettes grillade räkor och örtgegga, mums!
Därefter stack Rebecka och jag hem till henne, myste oss ner i soffan och kollade på någon film med ungdomar som hade övernaturliga krafter. När vi kom tillbaka hem till oss hade några hunnit supa ner sig ganska bra, min pappa var en utav dem. Medans Joppen (Rebeckas pappa) drog en "vacker" dikt på finska klagade far högljutt över alla Joppens konstiga finska dikter, som enligt honom inte var dikter överhuvudtaget. David satt undertiden och mumlade något som knappt var hörbart och ännu mindre kunde man förstå vad han menade. Det jag kunde uppfatta var något som lät i stil med "Alla finnar säger... Joo..." Ingen som helst aning om vad han menade med det. Sen började han tjata på mamma om vi hade kollat Zingos (hunden) öron. Hmm... Hela gänget kommer säkert vara pigga och glada imorgon i alla fall, haha. Just nu är jag i alla fall bara trött och grinig med magont, så det är nog läggdags för min del...
Varför håller du på sådär, ljuger för mig? Jag fattar verkligen inte. Jag är åtminstone ärlig, jag vet att jag har sårat dig, jag vet att jag har betett mig som skit ibland och i vissa fall så ångrar jag mig. Du gör mig bara förvirrad och jag har ingen lust alls att umgås med dig om du hade tänkt hålla på sådär. Skärp dig bara och bli som förr. Inte för att jag tror att det någonsin kommer bli som förr, det har vi redan sabbat...
Just nu sitter jag och lyssnar till hur mina fulla grannar börjar röra sig hemmåt. Haft kräftskiva här ikväll, har väl vart helt okey. Började kvällen med våran årliga femkamp grannfamiljerna emellan. För en gångs skull gick det väldigt fort. I vanliga fall brukar det ta flera timmar så man hinner hungra ihjäl. Så efter ungefär 45 minuter utropades Rebeckas famlij till vinnare för i år. Sen högg vi in på maten, godast var Anettes grillade räkor och örtgegga, mums!
Därefter stack Rebecka och jag hem till henne, myste oss ner i soffan och kollade på någon film med ungdomar som hade övernaturliga krafter. När vi kom tillbaka hem till oss hade några hunnit supa ner sig ganska bra, min pappa var en utav dem. Medans Joppen (Rebeckas pappa) drog en "vacker" dikt på finska klagade far högljutt över alla Joppens konstiga finska dikter, som enligt honom inte var dikter överhuvudtaget. David satt undertiden och mumlade något som knappt var hörbart och ännu mindre kunde man förstå vad han menade. Det jag kunde uppfatta var något som lät i stil med "Alla finnar säger... Joo..." Ingen som helst aning om vad han menade med det. Sen började han tjata på mamma om vi hade kollat Zingos (hunden) öron. Hmm... Hela gänget kommer säkert vara pigga och glada imorgon i alla fall, haha. Just nu är jag i alla fall bara trött och grinig med magont, så det är nog läggdags för min del...
//Erika
Varför håller du på sådär, ljuger för mig? Jag fattar verkligen inte. Jag är åtminstone ärlig, jag vet att jag har sårat dig, jag vet att jag har betett mig som skit ibland och i vissa fall så ångrar jag mig. Du gör mig bara förvirrad och jag har ingen lust alls att umgås med dig om du hade tänkt hålla på sådär. Skärp dig bara och bli som förr. Inte för att jag tror att det någonsin kommer bli som förr, det har vi redan sabbat...
Kommentarer
Trackback
