Pain, real pain
Efter två dagars jobb, tre dagars praktik och en danslektion känner jag för att aldrig mer ställa mig upp igen. Jag har så äckligt ont i fötterna. Hälarna bara värker så fort jag reser mig upp. Resten av kvällen ska jag sitta/ligga ner - all the time. Och imorgon kör det igång igen. Tillbaka till det där Selma stället, tillbaka till att larma kläder, tillbaka till att prismärka och tillbaka till de jävlans små knapparna.
I måndags, första dagen på Selma (en klädaffär för er som inte vet) var det pest och pina. Jag fattade ingenting av det jag skulle göra utan sprang runt där med de dumma små knapparna eller vad fan de kallar dem och kände mig asdum. Men om jag ska vara ärlig, vilket jag hade tänkt, så börjar jag trivas mer och mer. Idag fick jag hjälpa en söt liten tant att pröva mössor. Hon var jättegullig där hon stod och pratade om hur hon egentligen inte ville ha en mössa, men att det såg så konstigt ut om äldre inte hade mössor (jag fattade aldrig varför) och om att stilen på alla nya kappor är desamma som på dem hon hade när hon var ung. Hon var jätterar.
Tillslut fick jag sluta i alla fall, två timmar tidigare (jippie!) för att hinna med bussen till Uppsala som skulle ta mig till min dans. Så på bussen slaffsade jag i mig min middag, två mackor (varför fanns det ingen utan bacon!? Hata bacon!!) och en banan. Nöjd med det var jag framme i Uppsala och kunde börja dansa loss. Körde house idag, vilket var hemskt kul. Synd bara att jag är typ sjuk och inte orkade hänga med alls mot slutet, men nästa vecka då jävlar! Imorgon kör vi lite showdans (mina fötter kommer dö ännu mera), men nu ska jag ta mig en välförtjänad dusch. Usch, jag måste gå bort till badrummet, stackars fötter. Haha
