Ett vinglande fyllo
Hur många gånger kan man svära på en halvtimme? Jääävligt många. Idag var det dags för lite streetdance, gick för jävligt. Jag kom inte ihåg någonting från förra veckan, dessutom hade jag glömt allt det jag har känt mig säker på andra gånger. Skit kul. Efteråt kommer jag ut i friska luften (kallt, blött och snöslask) och det visar sig att busspuckot är försenad. Super. Så där får jag stå och frysa tills den äntligen kommer.
När jag väl kommit ner på stan har jag fyra minuter på mig att ta mig till nästa buss. Lyckat. Fort som fan går jag mot stationen, inser att jag aldrig kommer hinna i den takten och försöker springa. Här bör nämnas att det är sviiiiinhalt ute, så att springa är inte världens bästa ide. Tur är att jag inser det så jag slipper hamna pladask på baken, men däremot hinner jag precis lagom till busshållplatsen för att se bussen åka iväg utan mig. Vilket tar mig tillbaka till min inledning, hur många gånger kan man svära på en halvtimme? Jag var så äckligt sur, nästa buss gick om en halvtimme. För att fördriva tiden gick jag fram och tillbaka upp på stan, svärandes hela tiden samtidigt som jag försökte blänga så surt jag kunde på dem jag mötte.
Efter ett tag av halkandes och svärandes börjar istället skratta. Plötsligt har jag insett att jag måste se ut som ett fyllo. Jag går där med mina kassar, vinglar och mumlar svordomar. Måste varit en väldigt vacker syn. Men nu vet jag, är man sur och irriterad hjälper faktiskt vingliga promenader fyllda av fula ord och mördande blickar. Ett litet tips för er som har den jobbiga ovanan att missa bussen.
//Erika
Kommentarer
Postat av: Alex
haha stackare:)
Trackback