Dansföreställning
Okey, jag har suttit och väntat på att Rebecka ska klottra ner några ord här men då de aldrig kommer tar jag saken i egna händer. Måste skriva av mig efter en utav de roligaste helgerna på länge.
Jag har lyckats hitta något som jag verkligen fastnat för och börjat älska som en tok. Att dansa, har jag upptäckt, är bland det mest skojigaste som finns. För ett tag sen började jag på streetdance, vilket jag aldrig kommer ångra. Jag var inte det minsta smidig, hade svårt å lära mig stegen och tekniken saknades helt och hållet, men guuud vad kul det är. Man blir så otroligt glad efter ett träningspass. Vissa dagar känner jag mig så otroligt dum där jag hoppar runt i mina mjukisbyxor, men det är så värt det. Efteråt stuttsar jag jag iväg till bussen glad och ganska ofta med ett leende upp till vardera öronsnibb. Det är så underbart kul. Därför började jag på showdans för ett halvår sen också.
I helgen hade vi vår årliga uppvisning. Det är jättemysigt och så otroligt skoj. Backstage sitter man och småpratar med allt möjligt nytt folk, alla med samma intresse, därför har man hela tiden något att prata om också. Sen börjar alla byta om till sina olika scenkläder och från vissa håll känner man att nervositeten börjar krypa fram. En konstig sak jag la märke till var att jag var inte speciellt nervös inför någon av våra föreställningar. Möjligtvis lite till den sista, då flickorna i gruppen blev extra nervösa över att deras kompisar satt i publiken och att det var fullsatt och de smittade mig lite med sin nervositet. Annars var jag bara grymt taggad och tyckte det skulle bli asskoj. Och det blev det. Ville inte alls att helgen skulle ta slut. Ville stanna uppe på den där scenen väldigt myckte längre. Jag älskade att stå där uppe och spana ut över folket och dansa loss, trots att jag gjorde ganska många fel här och där. Men det var lugnt bland det roligaste jag gjort. Man får en sån spralligt glad känsla efteråt och det blir grymt svårt att sitta still. En mindre kick får man också när man hör hur folk klappar händerna och vrålar som tokar, helt underbart. tihi. Kan knappt vänta tills i höst när träningen kör igång igen och till nästa år då vi har föreställning igen. =)
Jag har lyckats hitta något som jag verkligen fastnat för och börjat älska som en tok. Att dansa, har jag upptäckt, är bland det mest skojigaste som finns. För ett tag sen började jag på streetdance, vilket jag aldrig kommer ångra. Jag var inte det minsta smidig, hade svårt å lära mig stegen och tekniken saknades helt och hållet, men guuud vad kul det är. Man blir så otroligt glad efter ett träningspass. Vissa dagar känner jag mig så otroligt dum där jag hoppar runt i mina mjukisbyxor, men det är så värt det. Efteråt stuttsar jag jag iväg till bussen glad och ganska ofta med ett leende upp till vardera öronsnibb. Det är så underbart kul. Därför började jag på showdans för ett halvår sen också.
I helgen hade vi vår årliga uppvisning. Det är jättemysigt och så otroligt skoj. Backstage sitter man och småpratar med allt möjligt nytt folk, alla med samma intresse, därför har man hela tiden något att prata om också. Sen börjar alla byta om till sina olika scenkläder och från vissa håll känner man att nervositeten börjar krypa fram. En konstig sak jag la märke till var att jag var inte speciellt nervös inför någon av våra föreställningar. Möjligtvis lite till den sista, då flickorna i gruppen blev extra nervösa över att deras kompisar satt i publiken och att det var fullsatt och de smittade mig lite med sin nervositet. Annars var jag bara grymt taggad och tyckte det skulle bli asskoj. Och det blev det. Ville inte alls att helgen skulle ta slut. Ville stanna uppe på den där scenen väldigt myckte längre. Jag älskade att stå där uppe och spana ut över folket och dansa loss, trots att jag gjorde ganska många fel här och där. Men det var lugnt bland det roligaste jag gjort. Man får en sån spralligt glad känsla efteråt och det blir grymt svårt att sitta still. En mindre kick får man också när man hör hur folk klappar händerna och vrålar som tokar, helt underbart. tihi. Kan knappt vänta tills i höst när träningen kör igång igen och till nästa år då vi har föreställning igen. =)
// Erika
Kommentarer
Trackback
