bbqvillage

Idag har jag jobbat, som resten av veckan. Där jag står och plågas vid min maskin finns ingen radio, vilket alla de andra på verkstan har. Det har lett till att jag sjunger samma låt om och om igen tyst för mig själv. Oftast brukar det bli den låt jag senast hörde när jag passerade radion. Men inte idag. Idag har jag plågat mig själv, av någon anledning, med Gullefjun och den där busslåten, ni vet; hjulen på bussen snurrar runt, runt, runt. Runt, runt. runt. Runt i hela staden.

För någon dag sedan kom en av snubbarna på jobbet fram till mig när jag stod vid maskin och fixade. Han började kolla på de bitar jag kört i maskin. "De här ser ju fint ut" Så stod han kvar en stund. Kollade och kollade. Tipsade mig om lite saker jag kunde göra. Och när han står där och kollar på mina färdiga bitar, då flyger en annan snubbe fram. "Är det något fel på dem?" Den första snubben svarar att nej, de ser fina ut. Då kommer en tredje snubbe fram och ser lite orolig ut och snubbe nr 1 får upprepa sig. Så står de där och diskuterar ett tag tills det har kommer fram att det inte är något fel på bitarna. Vaddå att snubbarna tar för givet att det är något fel på mina metallgrejer...?