bbqvillage

Våran hund är nog den gnälligaste hund som finns. Hon kan verkligen konsten att gnälla. Att låta överhuvudtaget är hon expert på. Hon skäller, hon ylar, hon piper och driver en till vansinne vissa dagar. Imorse kände hon sig lite ensam. Därför var ju resten av huset tvugna att vakna. Hon siktade in sig på mig. Utanför min dörr tiiidigt på morgonen (klockan nio är tidigt för mig, okey) sätter hon sig och gnäller, kraffsar på dörren och piper. Självklart vaknar jag och vill bara ta dörren och smälla upp den i huvudet på henne. Vilket jag självfallet inte gör. Istället ligger jag kvar i min varma säng. Önskar att någon annan piggare varelse ska vakna. För jag orkar inte gå upp och kolla vad i h*lvete hon vill. Tillslut hör jag hur båda mor och far börjar röra på sig i sitt rum och strax öppnar sig deras dörr. Jag tror jag för ett ögonblick hamnade i himmelriket när jag äntligen kunde somna om igen.