bbqvillage

Idag undkom jag döden.

Jag jobbade på Webra idag med de ***** ******* graderna. Suttit i åtta timmar och pillat bort lösa pyttesmå metallflisor från stora metallklumpar. Hemskt. Strax efter lunch var jag helt säker på att jag skulle bryta ihop totalt. Ryggen dunkade, nacken var stel och armen började irriterat säga att den hade fått nog. Tålamodet försvann allt mer och mer. Tillslut kände jag att måste jag pilla bort en enda liten metallflisa till kommer det här sluta med att jag springer skrikandes upp för trappen, följer Bosses förslag och hoppar ner för balkongen oavsett om det slutar med död eller förlamning. Bosse funderade under en lunch förra veckan om han kunde hoppa ner från balkongen, se till så att han landade på nacken och undrade då om han dog eller blev förlamad. Tror han också har tröttnat på att grada. Idag undrade han om man får någon sorts ersättning om han skulle "råka" bryta handleden.

I alla fall, precis innan jag tappade förståndet helt hittade jag det som räddade min dag, möjligtvis mitt liv. En slang med en metallborste som enkelt tog bort alla jävla metallflisor. Tänk att en sådan enkel och konstig sak kan göra en så glad. Den hindrade mig från mitt självmordshopp från balkongen eller åtminstonde från att ha dunkat huvudet hårt i närmsta vägg, skylla på huvudvärk (jag vet dock inte hur jag skulle ha förklarat det eventuella hålet i huvudet) och sen åka hem.