Att inse att man är en zombie


Jag har kommit på en sak. Jag hatar tidiga mornar (vem gör inte det egentligen?). Det är bland det segaste som finns att tvinga sig upp när klockan ringer. Men det är ju såklart inte det jag har kommit på, det är inte direkt någon nyhet att man gärna somnar om när väckarklockan ringer. Det jag kommit på är att jag aldrig vaknar till helt. På bussen in till skolan snarkar jag i takt med musiken i lurarna. I skolan är jag ofta som en zombie, lunkar runt och orkar egentligen varken röra mig eller tänka. På bussen hem sover jag lutad på okända människor (gjorde det igår i alla fall. vaknade flera gånger av att jag höll på att tippa över på killen brevid mig. En stund senare vaknar jag av att han byter plats). Jag vaknar inte till förrän jag fått middag. Då orkar jag plötsligt tänka och röra på mig. Och då är det i princip läggdags igen. Great.

Men idag är vi pigga och glada =)

//Erika

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0