And I'm here... again


Livet känns så onormalt trevligt just nu. Det enda positiva idag är att solen lyser. Tyvärr har jag ju bara en vinterjacka än så länge så synd att man svettas ihjäl (har varit på vårjacksjakt idag och misslyckats totalt).

Kom ju hem från fjällen i söndags. Lättad. Började bli riktigt less på livet som galen skidåkare. Klockan åtta varje morgon vaknar man av att far gastar och har sig. Bara en timme kvar tills liftarna öppnar, tänk om vi kommer en minut försent?


Inte blev jag snowboards proffs heller. Jag hann inte ens lära mig svänga ordentligt. Första dagen kämpar jag på med min bräda och när det sen är dags för kvällsåkning vågar jag äntligen lämna barnbacken. Stilla och säkert seglar jag istället ner för en blå backe, utan att ramla en enda gång. När jag väl seglat mig ner upptäcker jag att liften tillbaka upp till toppen är stängd och enda valet är att åka genom trollskogen. För er som aldrig varit i Hundfjället så är trollskogen bland det lättaste man kan åka, på vissa ställen är det helt plant. Självklart är det i den backen (om man nu kan kalla det backe) jag slår mig så in i norden. Vurpar och landar rakt på arslet, vilket min stackars svanskota inte gillar ett dugg. Där rök mina proffsplaner. Istället tillbringar jag kvällen till att varken kunna gå, stå, ligga eller sitta. Great. Tur som är hade jag inte lika ont morgonen därpå så jag vågade mig på att långsamt glida ner för backarna på skidor istället.

Ibland får man ju skylla sig själv. Har fortfarande ont, bara för att jag ibland kan vara så envis. Trots rumpsmärtor envisas jag med att åka snowboard sista dagen i alla fall, det var ju trots allt det jag hade sett fram emot. En liten, liten vurpa (man kan knappt kalla det vurpa, jag tappade balansen och satte mig ner) och så var vi tillbaka där vi började. Så istället fick jag hänga på afterskin med min far som utövad pjäxdansen (inte vackert) och fars polare Håkan som gastade högt Vill ha dig i mörkret hos mig. Tiden den stannar när vi rör vi varandra, åh jag lättar jag flyger jag svävar fram. Låt det aldrig ta slut.

Men kort och gott har det varit en trevlig vecka. Skönt att komma hem igen.
//Erika

Kommentarer
Postat av: Becca

Usch gör din pappa också pjäxdans, de är pinsamt!

2008-04-03 @ 08:33:53
URL: http://rebeccaerixon.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0