ARG!!!

Jag blir bara så jävla förbannad på att vissa människor inte kan uppföra sig som vanligt hyffsat folk! Varför??? Man ska älska sina nära och kära eftersom man vet att det alltid finns där när saker och ting inte står rätt till, när man verkligen behöver någon att prata med. Varför finns det då de som inte gör det??? Jag älskar ialla fall mina nära och kära, vänner som familj även om det kanske inte syns varje gång. Jag kan hålla med om att ibland kan det kännas skönt att bråka av sig lite eftersom man kommer så nära varandra, man lär känna personen bättre och oftast tar inte personen illa vid eftersom den vet att man innerst inne inte menar att göra henne/honom illa. Jag kan tycka att det är skönt när den man bråkar med säger ifrån så att denne inte bara tar och borstar av det och lägger det på hög, för det gör saken bara värre. Det är liksom inte bra att gå och samla på sig en massa tråkigheter hela tiden, saker som man egentligen kanske vill bli av med men aldrig vågar ta upp. Istället för att ta upp det med personen det egentligen berör går man och snackar en massa skit hos andra som sedan sprider det eller påverkas av det. Kanske går man till en person som känner personen i fråga och tar detta på ett dåligt sätt vilket i sin tur leder till något väldigt negativt. Jag er om ursäkt till alla som jag snackat skit om och om ni mår dåligt av det, jag menade inget illa! Jag mår i alla fall dåligt av att höra saker från andra som är sagt om mig. Hellre att jag tar ett slag i ansiktet än att få knivhugg i ryggen. Ibland vill jag bara gråta eller skrika av tanken på att det finns de som borde stå en närmast snackar en massa skit om en bokem ens rygg. När man sedan får reda på det har man redan förblödigt. Det har blivit ett sår som aldrig kommer läka. Ett hugg i hjärtat, som går så djupt att det genomborras och inte går att laga. Ett sår, så djupt att själen får ärr. Ett ärr, som aldrig kommer blekna i solen.

Sometimes you hurt the ones you love the most! Men stämmer det verkligen in i det här??? ♥

Imorn är det ialla fall fotbollsträning. Kommer få träffa lagkamraterna. Det mår man alltid bättre av! :)

//Rebecka

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0